En efterlängtad vän är åter hemma :D
Efter flera veckors letande undrande (och i ärlighetens namn hade jag faktiskt gett upp) så kom hon äntligen hem !
Älskade lilla Molly!
Tänk om djur ändå kunde prata så man kunde få ur dom vad som hänt och var dom varit.....
Emil hittade henne förvirrad i skogen bakom huset,rädd och skygg.....
Hon är mager och då menar jag mager.....magen är alldeles insjunken,ansiktet benigt ögonen matta och pälsen tovig.....
Hon som alltid "pratar" får enbart fram små kuttrande ljud....
Hon är så uttorkad så allt skinn på kroppen stannar kvar när man tar i det....
Hennes ben är så taniga så man ser varenda litet ben och sena!
Såå törstig har jag nog aldrig sett någon vara!
Hon låg över skålen samtidigt som hon sakta sakta lapade i sig vatten och efter de blev hon alldeles slut och jag tänkte "nu dör hon" för hon såg alldeles konstig ut på ögonen.....
Jag ringde veterinären direkt,en så himla trevlig man på distriktsveterinärerna som sansat berättade hur vi skulle gå tillväga för att på bästa sätt hjälpa Molly.
När magen är så tom på en katt så man kan känna de lilla hon nu fått i sig i matväg genom att stryka på magen är riktigt obehagligt !
Men bara på några timmar har hon blivit piggare.....hon går inte själv mellan soffan och maten men hon orkar resa sig upp efter att vi lagt henne på bänken vid "matplatsen" och hon har börjat lägga sin panna mot min som alltid gör annars....ögonen är inte längre lika insjunkna och inte så stirriga heller så det känns så skönt bara det!
Hon har varken sår eller ont någonstans.....men däremot luktar hon typ uthus och pälsen känns skitig på nåt sätt.
Hon har varken sår eller ont någonstans.....men däremot luktar hon typ uthus och pälsen känns skitig på nåt sätt.
Med tanke på att hon är ett matmonster så kan jag inte tänka mig att hon i flera veckor skulle ha knallat runt utan mat så hon måste ha blivit instängd.....och med tanke på lukten,hon luktar inte friskluft om vi säger så....
Medan hon sov försökte jag klippa bort tovorna vilket inte är så lätt eftersom dom är enda ner i huden och det finns inget underhudsfett alls och tar man tag i huden så stannar den liksom kvar pga uttorkningen så det är svårt att skilja på vad som är päls och skinn ....
Vill inte bråka alltför mycket med henne heller även om hon är ovanligt medgörlig.
Veterinären bad oss ringa tillbaka imorgon bitti och berätta hur det gått,men verkar hon okej efter natten så skulle vi fortsätta avvakta,tydligen kan missar få problem med levern när dom blivit utan mat för länge och hunnit bli så här magra och uttorkade....
Så håll nu tummarna att natten går finemang
