WORDS HURT !

 
 
 
Ibland undrar jag om mänskligheten inte förstår hur ont ord och meningar kan göra.....
Ramlade in på ett forum här om dagen där man diskuterade mobbing och kränkningar.....
Vi pratar hur mycket som helst om mobbning i skolan,på fritiden och på nätet.
Men jag blev helt chockad av att läsa hur många unga som äldre,allra helst tjejer/kvinnor som blir och blivit ärrade av sina egna föräldrar!
Hur föräldrar påpekat sina egna barns utseende!
Och någon som förvånade mig ännu mer var att det övervägande var MAMMOR som ärrat sina döttrar!
 
Hur i hela fridens namn kan man som mamma sänka sitt barn med ord att hon är tjock,slö,kanske borde rycka upp sig och ta tag i sitt utseende osv osv....
 
Det var tjejer i åldrarna mellan 13 och 23 år som var flitigast med att skriva inlägg men titt som tätt dök det upp äldre kvinnor med egen erfarenhet som försökte stötta med ord och cyber-kramar....
 
En 30 årig tjej som studerade psykologi klev in i ena tråden och gav olika förklaring till detta....
Hon menade att oftast handlade det om att dessa mammor själva fått höra av sina föräldrar att dom varit överviktiga,inte varit tillräckligt smala osv....och där blev jag ännu mer konfunderad!
Om man själv blivit utsatt för ord som gör ont,hur fan kan man då själv ens låta dessa ord halka ur munnen till sin egen dotter?
 
En annan psykologisk förklaring var att mamman själv jojobantat under större delen av sitt liv och inte vill att sin egen dotter ska hamna i samma situation....
 
Fast allvarligt,hur kan man som förälder överhuvudtaget tro att om man av och till på ett helt opedagogiskt sätt påpekar att någon är tjock,att de ska hjälpa?

"Ska du verkligen äta mer?"
"Ser du inte själv hur tjock du blivit?"
 
En stackars tjej,15 år gammal hade börjat kräkas efter måltiderna,en annan åt lite när föräldrarna var med,men åt sedan i smyg när ingen såg :-O
 
Och det sjukaste av allt var att INGEN av dessa flickor/tjejer låg på för högt bmi !
 
 
 
Något som verkade väldigt vanligt var även orden "gör inte som jag" och "gå inte i mina fotspår" ....
Visst,vem har inte hört "bind dig inte för tidigt,lev livet först"
Och de är det dummaste uttrycket jag hör,för träffar du någon som exempelvis jag som var 16 år och blir kär i den personen,så är du kär!
 
Eller ska man då säga "Nej hörrö du,alltså jag är jättekär i dig men jag är bara 16 så vi skiter i det här"
Och visst,just de rådet gör inte ont.....men de gör påpekningar om hur du ser ut!
 
Googla!
Googla meningen " min mamma/pappa tycker att jag är tjock"
Jag blev helt chockad,förtvivlad,arg och så besviken av att läsa hur fullvuxna mammor och pappor fullkomligt förgör sina egna barn!
 
Det finns andra sätt att hjälpa sitt barn OM barnet nu verkligen ÄR överviktig....
 
Till alla föräldrar!
Dina ord kan sätta spår för resten av livet!
Så tänk dig noga för!
Och framförallt smaka på dina egna ord innan du låter dem passera din mun!!
 
 
 

Att tvinga människor är inte lösningen!

 
Såg ett inslag på nyheterna här om dagen,där man berättade att utaget av pappledighet ökat med ett visst antal procent,minns inte hur mycket....
Den ena nyhetskanalen sa enbart positiva saker medan den andra hade med någon bättre vetande som berättade att man såg att även om kvinnan var den med högst inkomst så tog ändå kvinnan ut fler dagar än mannen!
 
Jag kan absolut inte förstå varför inte jag som mamma och Ted som pappa själva ska få bestämma över vår egen föräldrarledighet !
Är det inte vi som lever ihop som familj som själva vet vad som är bäst för oss och vad vi vill?
Var tog valfriheten vägen?
 
Ted är en jättebra pappa på många sätt men får vi välja hur vi vill fördela,hur vi vill ha det och välja vad som känns bäst för oss så är det faktiskt så att jag absolut vill vara hemma och har alltid velat vara hemma med våra barn!
Om vi nu ska dra in jämställdheten i det här så jämställer vi allt det övriga väldigt bra ändå.
 
Jag har varit hemma och den som är hemma gör de man hinner med och orkar med,sen att jag många gånger nästan haft prestationsångest för att jag känt att jag verkligen inte hinner allt jag vill är en annan sak.
 
Här hemma hjälps vi åt i möjligast mån....
Ted gillar att tvätta så han är överlag den som tvättar mest och viker och parar ihop strumpor.
Däremot är han sämre på att plocka in tvätten så de gör jag ;)
 
När han har varit pappaledig med våra barn har han alltid hunnit mycket mer än jag,hemmet har alltid varit städat,tvätten tvättad och han far som en virvelvind ;)
Vad de beror på är att jag prioriterar annorlunda än honom,jag sitter gärna och ritar med barnen,släpar fram glitter som sätter sig överallt så det tar minst 6 månader inna hemmet är fritt från glitter när vi suttit och pysslat ;)
Jag gillar att gå ut och har inte problem med att lämna hemmet som är i kaos för att gå ut i skogen.....medan han är en sån så allt ska vara klart INNAN man förlustar sig med picknick i skogen!
 
Jag har aldrig klandrat honom för hans val,hur han vill spendera och göra när han är pappaledig,vi fungerar och prioriterar bara olika :)
 
Nu har han som sagt tagit ut föräldrarpenning med våra barn så varför gnäller jag då över att ytterligare en tredje månad märks med PAPPA?
Jo av den enkla anledningen att jag tycker att det är VI som ska ha rätten till en egen valfrihet!
Vi är en familj,vi har varit tillräckligt vuxna att ta beslutet att skaffa barn och därmed är man väl införstådd med vad det innebär när det kommer till arbete,förlust av inkomst osv osv....
 
Ted har absolut inte samma ro som mig!
Han är mer rastlös och han har ett större behov av att komma hemifrån,få träffa arbetskompisar och göra av med all den kroppsliga energin som han har,genom att slita sig fullkomligt färdig genom ställningsbygge.
 
Jag däremot har alltid njutit till fullo av mina föräldradagar jag spenderat med barnen!
Jag bara älskar att få tillbringa all min vakna tid tillsammans med barnen även om man ibland varit helt slut pga vakna nätter.....
 
Att en pappa väljer att INTE ta ut pappaledighet betyder ju inte att han är en sämre pappa!
Jag anser ivf inte det....
Finns det verkligen någon som ens tycker det?
Ärligt talat är jag grymt besviken att politikerna drev igenom detta och tog ifrån mig och alla andra familjer valfriheten att själva få bestämma!
 
Skulle vi få barn idag skulle de innebära att jag antingen fick vara hemma med barnet 3 månader utan ersättning eller helt enkelt skola in barnet inom barnomsorgen tidigare....
Det sista alternativet är inget vi skulle välja!
Självklart är vi jättetacksamma att det ens finns föräldraledighet och föräldrapenning!
Men att tvinga fram en jämställdhet inom föräldrarledigheten är väl ändå inte rätt väg att gå?
 
 

100% ska det va!

 
En ny dag på Södernäset med lite soool :)
 
 
Nova-Li sussar fortfarande!
Både hon och jag somnade samtidigt igår kväll och redan vid 5 i morse började jag skruva på mig....eller rättare sagt ryggen.
Har fått en sättning långt ner som sjutton så det känns som om jag har ett kvastskaft uppkört eller nerkört,välj själv ;)
 
För nästan en vecka sedan råkade Nova-Li bränna sig på ett värmeljus....
Jag uppfattade det inte som någon "större" skada alls....hon hade helt enkelt bränt sig och stearinet satt fast på fingret typ.....
Försökte skölja bort det "vita" stearinet,men nä de ville sig inte....flertalet gånger sa både Ted å jag att "vad tålig hon är som inte gnäller nämnvärt liksom"...
 
Vi gick och la oss och då först blev hon lite orolig och ville kyla fingret i vatten av och till....jag inboxar Mona som rabblar ramsa och tillslut somnar hon :)
 
Dagen efter är det mer som en skorpa ovanpå och allt ser mycket större ut....
Men vem åker till akuten,jag menar,den ändå så belastade akuten för att man har bränt sig "lite",det är ju inte fara för livet liksom!
Och vc? Vår kära vårdcentral som aldrig någon får tid hos....det kändes verkligen inte berättigat att uppehålla en tid för ett litet finger...och hon klagade inte heller speciellt!
Nån gång ibland sa hon "aj" "Nåali ont".... men hon höll så fint bort fingret från saker och ting så det funkade bra ändå med ett plåster på.
 
I Söndags visade det sig att hon hade ont i handen och den oskadade delen av fingret....men INTE på själva brännskadan....fingret var alldeles illrött,så vi ringde 1177 igen och då sa man att vi skulle ta oss till akuten.
 
Och väl där kände jag mig som världens sämsta mamma!!!
 
Läkaren kunde klämma och trycka hur mycket som helst så länge det var i det gäggiga såret men klämde dom på nedre delen av fingret eller handen så gjorde det jätteont :/
Alltså jag trodde jag skulle kräkas när dom petade och tryckte i såret!!!
Jag avskyr sånt!!
Hon har inte bara bränt sig "lite"....det är en tredje gradens brännskada där nerverna i fingret är avbrända....det är därför hon inte haft så ont i själva såret :/
 
Det var därför det INTE blev någon blåsa utan bara vitt för att det tagit sig igenom alla lager ner till själva köttet (urk är bara förnamnet) ....
 
Jag hade inte en aning om att det funkade så här när man bränner sig!
Pojkarna har bränt sig och alltid gråtit lika mycket så vi tyckte enbart att hon var såå duktig som inte brydde sig så speciellt mycket!
Ni vet! En tålig liten tjej....jo tjena !
 
Ikeas ljus kommer jag aldrig mer att använda!
Det är paraffin och oljor....gissa hur varmt de blir när det brunnit så länge att allt är bara flytande som vatten....
 
Självfallet ska INTE barn leka med ljus och heller inte vara i närheten av ljus....men nu blev det som det blev.
Hon välte ut en liten ljuslykta och vips så var olyckan framme...
 
Naturligtvis kunde jag inte låta bli att läsa lite :P
Ljusen blir inte nebart jättevarma,dom är även giftiga :-O
Skulle alla i Sverige sluta använda paraffin-värmeljus minskar vi koldioxidutsläppen med lika mycket som om vi tar bort 15 000 bilar från våra vägar !
 
Hela mitt hem lär ju vara som ett enda stort koldioxid moln :P
 
Så hädanefter är det 100% stearin som gäller här hemma!
Bland annat Clas Ohlson har 100%-iga värmeljus :D
 
 
Så kom ihåg!
Bränner sig barnen och inte gapar och skriker så SKA det kollas upp!!!!!