Kissnödigt bekymmer!

 
Nova-Li är nu strax över 2 år och flertalet gånger har det slagit både mig och T hur mycket man har glömt sen pojkarna var små!
När började dom prata ordentligt med "riktiga" ord,ni vet 2 ordsmeningar och 3 ordsmeningar,när slutade grabbarna sova middag,när slutade dom med blöja osv.
 
Nova-Li har ju fördelen att hon har bröder som gärna fyller i åt henne så hon ska slippa kämpa med att bli förstådd ;)
Visst,enkelt för henne men naturligtvis mindre bra.
Emil minns vi absolut att han var jättetidig med att prata!
När han fyllde 2 pratade han så alla förstod honom klockrent!
De gör då inte denna lilla madam,hon babblar på hur som helst hit och dit och sen är det upp till oss andra att försöka hänga med :)
 
Men alltså hon kan allt som tv lampa mat mamma pappa hund vovve katt kisse sova säng bil bada....det mesta kan man säga men hon har liksom väldigt bråttom när hon ska berätta något och skrattar alltid gott samtidigt eller har ett jättebrett smile på läpparna så det blir väldigt otydligt.
 
En annan sak är blöja.
Hon har nu kommit på att blöja är jäkligt obekvämt !
Så oftast är hon utan blöja på dagarna men hon har inte riktigt fått kläm på de där med att man faktiskt blir kissnödig rätt var det är,så ibland kan man råka kliva i en kisspöl men då räcker det med lite papper och rengöringsmedel....det som är väldigt mycket knepigare är att hon tar av sig blöjan när hon lagt sig.
Vi lägger ju henne bara i sängen,släcker lampan och säger godnatt så äter hon sin välling och somnar
.... MEN hon tar alltså av sig blöjan!
Jag smygkikade på henne här om kvällen och hon har fin rutin på det hela, när hon käkat upp all välling reser hon sig upp i sängen för att ställa nappflaskan på nattduksbordet sen klär hon av sig blöjan och kastar den på golvet och lägger sig ner och somnar.
 
Detta resulterar alltså i att hon kissar i sängen nästan varje natt och det blir en jäkla massa tvätt eftersom hon har sjuttioelva gosefiltar och nallar i sängen :P
 
Här om natten vaknade hon dock och var ledsen,blöjan låg på golvet nedanför sängen och direkt sa hon "kissa" och jag tänkte "jaha nu är sängen nerkissad igen ! "....
Men så var det inte,hon var helt enkelt kissnödig :)
 
Så med en yrvaken liten dam på höften kutade jag till toan och hon försökte verkligen kissa men det kom inget.
Då frågade jag om hon ville ha blöja,alltså hon var så himla trött så jag förstår stackarn....
hon svarade ja så en blöja fick hon och sen ner i sängen igen,men hon låg där konfunderad och hon funderade en bra stund innan hon sa "kissa" och mycket riktigt då hade det kommit kiss i blöjan och ett byte av blöja var mer eller mindre ett krav från damen :)
 
Hon gillar verkligen inte blöja och både jag och T känner att vi inte kan tvinga henne heller och det är väl jättebra OM hon nu vaknar på natten när hon är kissnödig,sen om det blir på toan eller i en blöja som är på för stunden spelar mindre roll ....
MEN vi lär definitivt införskaffa fler lakan och plastad frote!
Vart man nu köper plastad frote!?
 
 
 

En älskad flicka....

 
Jag kan inte sätta ord på hur mycket jag älskar denna lilla tös!
Hon har en glädje inom sig som är obeskrivlig och för mig känns det helt galet konstigt att ha en liten person framför mig som nästan känns som min egen spegelbild.
Hon vill verkligen att ALLA ska vara glada och hon är helt oblyg,hon hälsar och pratar med alla och allra helst om det är nån som ser lite "butter" ut,då går hon gärna fram och petar på den främlingen och säger "Hej" med ett brett smile :D
Jag är precis likadan,Albin var också sån! Jag avskyr när jag får känslan av att någon är ledsen eller känner sig ensam och vill gärna att alla som är runt mig mår bra,känner sig sedda och ett hej,ett leende mår alla bra av.
Igår var vi hos specialisttandvården för första gången och där hade hon fullt sjå att hälsa ;)
Det känns skönt att sitta där i tandläkarstolen med henne i knät och ha så mycket kunskap och inte vara "ny" på området.
Och precis som jag trodde så har hon sjukdomen och inte med dom bästa utsikterna.
Hon var inte speciellt villig att gapa utan bet mest i allt dom stoppade in i munnen. Statusen på tänderna är illa,redan nu är hennes kindtänder släta och helt utan emalj. Hon har alltså ingen tuggyta att tugga med.
Friska tänder har emalj,det vita på tänderna och när man har hål i en tand är det alltså ett litet hål igenom emaljen,så hennes tänder är alltså enbart stora "hål".
Friska tänder är "buckliga/taggiga" och det är de som gör att vi kan tugga maten,hennes är släta,helt släta/platta pga att dom redan nu är nernötta pga att hon inte har den hårda emaljen som står emot.
Det positiva i det hela är att man tror att hon precis som Emil har nerver som dragit sig tillbaka och därav har hon inte klagat speciellt över smärtan i tänderna när hon äter och dricker.
Ludvigs nerver höll sig kvar och därav hade han hemska smärtor och var tvungen att operera bort flertalet tänder.
 
Planen nu är att försöka skydda tänderna genom att klä in kindtänderna i plast.
De främre tänderna kan man inte klä in pga att dom är så små vilket kändes trist eftersom det är dom som syns och skräcken är att hon ska bli retad om dom blir alltför fula.
Ett vackert leende ni vet! Vilka har inte blivit inpräntad om att vita fina tänder är likamed ett vackert leende!?
Tyvärr är kliniken underbemannad så det fanns ingen tid förrän i November och då kommer man att ge henne lugnande i hopp om att hon inte ska känna smärtan lika mycket och heller inte komma ihåg vad man gjort.
 
Eftersom hon inte var så medgörlig hoppade man över röntgen,det kommer man att passa på att göra när hon har lugnande i sig
Att hon som flicka fått denna sjukdom är jätte jätte ovanligt och hon är den ända flickan i länet som har sjukdomen. Hennes tandspecialist har aldrig träffat en flicka med den heller och hon har jobbat både i S-holms län och Gävleborgs län.
 
Vi shoppade lite innan vi åkte hem väl hemma käkade vi och sen gosade hon och jag ner oss i sängen med en P3 dokumentär om Tsunamikatastrofen,vi sov "bara" i 12 timmar ;)
 
 
 
 
 

Big mama is in the house!

Dagen D är här för min älskade lilla tjej!
Vi ska träffa barnspecialisttandvården för allra första gången och det är verkligen med blandade känslor....
Jag vet redan att hon har sjukdomen,jag vill bara INTE höra det....jag vill verkligen inte få det bekräftat även fast jag vet och egentligen vill få allt klart för mig...visst är man lite konstig!
 
Det ska bli skönt att äntligen få veta vilken status henne tänder har och vad dom tror om framtiden.
Jag hoppas att man idag röntgar käken så vi får se hur de permanenta tänderna gror eller inte gror.
Vet inte hur många gånger jag och T diskuterat hennes tänder,pratat om vad VI tror,hur vi ibland kommer på oss själva med att vara så där fantastiskt positiva och gärna får det till att hon nog kommer att få jättebra permanenta tänder!
 Jag såg ganska snabbt att N hade sjukdomen,jag tyckte mig se den där blåa färgen redan när hennes första små gryn kikade fram.
För hennes pappa tog det jättemycket längre tid att vilja inse.
Med vetskapen av hur hennes storebror Ludvig lidit av denna sjukdom,hur retad han har blivit och alla tårar han gråtit får vilken som helst att få ont i magen av bara tanken!
Vi vet ju att hon kommer att få höra saker om sina tänder,något annat vore konstigt MEN jag kommer att kämpa med näbbar och klor för att hon ska slippa känna sig "ful" som hennes storebror fått göra.....det finns många saker jag idag skulle ha gjort annolunda när det kommer till Ludvig och hans tänder och inte en unge till ska få lida som han fått göra.
 
Big mama is in tha house!
And big mama is gonna fight for her daughter's rights
 
Nu kör vi !!!