Dagen jag inte ser fram emot är snart här....

 
 
 
Här hemma tar vi en tur med förkylning igen....fick en löjligt kort förkylning förra veckan mellan Söndag kväll och Tisdag kväll men i morse vaknade jag med en känsla av jordens vindrickarkväll * 1000 så nu jäklar har den slagit till ordentligt!
Varenda liten del av kroppen värker...
Tur att lilla mamma finns som kan sponsra med dunderkurer så man kommer ur sängen imorgon!
 
På eftermiddagen idag dök Torbjörn upp :)
Och tack vare honom tog jag min snoriga näsa och skruttiga kropp och klev ur sängen och språkade en stund !
Han är bra go den där mannen,man har alltid ett brett leende på läpparna när han går :D !
 
Det är begravning för Kurt på Onsdag,även Torbjörn ska dit och min mamma så handblommor ska fixas och vi kom överens om att en ros med något vitt blir bra....Kurt älskade rosor <3 !
Pappa kan tyvärr inte följa med men blommor från honom ska också fixas....
Varken jag T eller barnen har kläder så imorgon bär det av mot uppsala och provhytterna....
 
Usch jag riktigt bävar inför begravningen....
Man ser väl aldrig fram mot en begravning,men jag brukar tycka att det känns skönt när begravningar närmar sig så man får ett "avslut" och får ta ett sista farväl....den här gången vill jag inte det!
Jag vill verkligen inte....inte just nu....
 
 
Även fast Kurt och jag alltid pratat om allt så finns det ändå så himla mycket jag har kvar att säga....
Han är den som verkligen ha lärt mig att man inte ska ha förutfattade meningar om människor och han är även den som lärt mig att man får säga att det gör ont när någon pratar illa om en eller sårar .....
 
Jag har så himla mycket jag önskar att jag kunde berätta....
Och jag önskar så att hela världen blev såå mycket mer empatiska och förstående gentemot andra människor!
Vi är så himla duktiga på att dömma och fördömma....utan att ens försöka se vad som finns inuti människan....
 
Om Kurt ens vet vilka ögon han fick upp på mig vet jag inte....men jag är honom evigt tacksam för allt...
 
Behöver jag ens säga att tankeverksamheten har gått varm efter att Kurt gick bort....jag trodde precis då att jag skulle stå kvar helt själv med alla dessa funderingar....men de gjorde jag inte!
För vips dök en efterlängtad och saknad vän upp i inboxen :D
En klok kvinna som jag är såå tacksam för att hon funnits den här tiden efter att Kurt gick bort....en vän som jag inte haft kontakt med på många många år !
Det är bara att konstatera att livet är en resa med olika mycket bagage och med olika spår.....och till alla elaka säger vi "ÄT SKIT" ;)

Känslostorm!



Lycka är att möta varje dag med ett leende!
Jag kan inte med ord beskriva hur fantastiskt lycklig jag känner mig....
Jag är fullt medveten om att det finns människor som anser att det är patetiskt att beskriva och berätta om lycka glädje och kärlek,men tyvärr gott folk,sån är jag ;)
 
Jag älskar känslan av lycka jag känner när jag möter min mans blick.
Jag älskar ruset som far genom kroppen och hjärtat slår BABANG när han samtidigt ler och blinkar med sina ögon som bara han kan när ingen annan ser!
 
Jag älskar känslan av stolthet som far genom kropp och själ när jag ser på mina barn och känslan "det här gjorde du bra" kryper fram.
 
Jag älskar att lägga mig på kvällen och känna att varje val jag gjort har jag gjort för mitt eget bästa och för min egen familjs välmående.
 
Jag älskar att ha vetskapen av att hur jävligt eller trassligt det än må ha varit så har jag alltid funnit kärlek och lycka tillsammans med min egen lilla familj.
 
Jag älskar att varje morgon vakna och veta att det är just jag som skapar mitt eget liv efter mina villkor,att det är just jag som har rätten att välja vem eller vilka jag vill ha i mitt liv!
 
Jag älskar att känna insikten av att livlinorna 50/50 eller att låta "publiken rösta" är dom sämsta alternativen.....
Däremot väljer jag gärna "att ringa en vän" :D
 
 
 
 

En efterlängtad vän är åter hemma :D

Efter flera veckors letande undrande (och i ärlighetens namn hade jag faktiskt gett upp) så kom hon äntligen hem !
Älskade lilla Molly!
Tänk om djur ändå kunde prata så man kunde få ur dom vad som hänt och var dom varit.....
 
Emil hittade henne förvirrad i skogen bakom huset,rädd och skygg.....
Hon är mager och då menar jag mager.....magen är alldeles insjunken,ansiktet benigt ögonen matta och pälsen tovig.....
Hon som alltid "pratar" får enbart fram små kuttrande ljud....
Hon är så uttorkad så allt skinn på kroppen stannar kvar när man tar i det....
Hennes ben är så taniga så man ser varenda litet ben och sena!
 
Såå törstig har jag nog aldrig sett någon vara!
Hon låg över skålen samtidigt som hon sakta sakta lapade i sig vatten och efter de blev hon alldeles slut och jag tänkte "nu dör hon" för hon såg alldeles konstig ut på ögonen.....
Jag ringde veterinären direkt,en så himla trevlig man på distriktsveterinärerna som sansat berättade hur vi skulle gå tillväga för att på bästa sätt hjälpa Molly.
 
Dricka får hon göra när hon vill så länge hon inte hetsdricker och blötmat ska vi ge lite nu och då under natten och vi ska ha henne varmt hela tiden.....
När magen är så tom på en katt så man kan känna de lilla hon nu fått i sig i matväg genom att stryka på magen är riktigt obehagligt !
 
Men bara på några timmar har hon blivit piggare.....hon går inte själv mellan soffan och maten men hon orkar resa sig upp efter att vi lagt henne på bänken vid "matplatsen" och hon har börjat lägga sin panna mot min som alltid gör annars....ögonen är inte längre lika insjunkna och inte så stirriga heller så det känns så skönt bara det!

Hon har varken sår eller ont någonstans.....men däremot luktar hon typ uthus och pälsen känns skitig på nåt sätt.
Med tanke på att hon är ett matmonster så kan jag inte tänka mig att hon i flera veckor skulle ha knallat runt utan mat så hon måste ha blivit instängd.....och med tanke på lukten,hon luktar inte friskluft om vi säger så....
 
Medan hon sov försökte jag klippa bort tovorna vilket inte är så lätt eftersom dom är enda ner i huden och det finns inget underhudsfett alls och tar man tag i huden så stannar den liksom kvar pga uttorkningen så det är svårt att skilja på vad som är päls och skinn ....
Vill inte bråka alltför mycket med henne heller även om hon är ovanligt medgörlig.
Veterinären bad oss ringa tillbaka imorgon bitti och berätta hur det gått,men verkar hon okej efter natten så skulle vi fortsätta avvakta,tydligen kan missar få problem med levern när dom blivit utan mat för länge och hunnit bli så här magra och uttorkade....
 
Så håll nu tummarna att natten går finemang