Glädje råder bot på mycket :)

Idag var det dags för ett besök hos barnmorskan igen. Bebben växer och frodas precis som den ska och lite till. Kurvan ligger över det "normala" vilket jag bara tyckte kändes skönt att få höra,för det känns kan jag lova.Så här klumpig kände jag mig inte förän i slutet av de tidigare graviditeterna!
Jag har nästan gått upp 2 kg sedan i Januari så nu är det bara 4 kg kvar upp till vikten jag hade innan graviditeten.Känns lite snedvridet att väga mindre nu än innan!
Blodtrycket var kanon och bebbens hjärta tickade på i raska 145 slag/minut :)
Blodvärdet mättes också och när mätningen var klar vänder sig barnmorskan om och säger chockat "Hur mår du egentligen!?" 
I runda slängar så låg det på 80 vilket är alldeles för lågt och nu ska vi försöka få upp det med hjälp av "riktiga" järntabletter och om inte de hjälper så får det bli en annan lite bökigare lösning på det hela....

När vi väl satte oss ner och pratade så sa barnmorskan att "sådär strålande bra kan du inte må med tanke på ditt blodvärde,du kommer in här som en virvelvind,ler och säger att allting känns jätte bra när du egentligen borde känna det som att du skulle kunna sova på stående fot."
Och ja hon har nog rätt för jag är dödstrött,blir anfådd lätt,orkar bara lite i taget och tar många pauser när det kommer till lite mer "ansträngande" moment....

Fast enligt mig själv så mår jag faktiskt strålande bra,jag har mått mycket sämre i mina dagar och jag tror att det är glädjen vi alla känner här hemma över denna lilla krabat som gör att allt annat hamnar i skymundan....för jag njuter varje minut oavsett hur trött jag egentligen är :)