Klippa och klistra!

Eftersom jag har så fantastiskt tråkigt och längtar sååå efter min bebis så fick jag fördriva tiden med att klippa och klistra :P
Råkade komma åt N's speldosa nyss så den började plinga lite och aj vad mitt hjärta började längta!
Känns så konstigt att inte ha burit eller haft henne ordentligt i knät på flera dagar. Ikväll ska jag testa att sitta i soffan på kuddar och ge henne välling.
 
 

Hur tänkte dom?

Känner att jag verkligen håller mig undan från min egen familj,när alla sover är jag vaken. Jag är liiiivrädd att någon ska råka putta mig,eller "råka" klappa mig på rumpan,sparka till mig i soffan .... vad som helst typ :P
Känner mig helt dagavild och blev helt förvirrad när syrran frågade om det var hon som skulle ha N imorgon....hm imorgon,vänta nu var det idag mamma hade henne? Japp så var det. N har varit med sin mormor hela dagen,hon var munter och glad när hon kom hem. Lite småsnur på mig till en början,hon undrar nog varför jag inte bär henne,varför jag inte tar upp henne när hon ramlar eller gråter.

Torsdagen har flutit på mycket bättre än Onsdagen!
Jag fattar inte riktigt hur dom tänkte när dom skickade hem mig.....UTAN smärtlindring.
På ackis pumpade dom mig full med morfin. Jag behövde inte ens be om det,dom bara kom och sa "Nu är det dags för en dos igen" och sen somna jag.
Hemma skulle jag ta Panodil. Just då när jag blev utskriven reagerade jag inte alls på det. Jag var ju hög som ett höghus....men när kvällen kom visste jag inte riktigt hur jag skulle bete mig....somnade av och till.
Barnen och Ted åkte på morgonen,mitt på dagen stod jag inte ut längre så i panik ringde jag syrran och frågade när hon skulle vara på ackis för kontroll....vi ska åka nu svarade hon. JAG SKA MED!

Väl där fick jag en brits att ligga på och man hämtade en läkare. Jag sa att det är ingenting som är fel jag behöver enbart värktabletter typ NU!
Hon ville prompt undersöka,jag var mer i taket än i den där förbannade gynstolen kan jag lova. Eftersom hon aldrig undersökt någon som opereats för de jag opererats för så hämtade hon en kollega....även hon ville undersöka....samma visa igen,tårarna sprutade och jag trodde fan att min sista stund var kommen!
Även hon kände sig osäker och hämtade ytterligare en kollega.....en man som stirrade på dem och sa:
- Ge henne morfin,jag undersöker henne inte utan att hon har smärtlindring,det här gör ont,hon är ju nyopererad!
TACK äntligen nån som är lite smart!
Han tittade lite "fint" utan 7000 instrument,frågade vart jag hade mest ont....snacka om skillnad på läkare och läkare!

Som sagt ingenting var fel,precis som jag sagt från början.....men lite smärtstillande var på sin plats tyckte man.
 
Fråga mig inte hur behandlande läkare tänkte när hon skrev ut mig.....inget sjukintyg,ingen smärtlindring och inga riktlinjer.
Däremot har jag mina pullerusk-kompisar som redan gjort allt detta,dom bor lite varstans i landet men tack vare internet så finns dom tillhands och kan coacha. Så tack vare de visste jag att jag inte fick bära,lyfta,sitta mer än korta korta stunder :)
Nu blir det sängen igen och HOME LAND!