WORDS HURT !
Ibland undrar jag om mänskligheten inte förstår hur ont ord och meningar kan göra.....
Ramlade in på ett forum här om dagen där man diskuterade mobbing och kränkningar.....
Vi pratar hur mycket som helst om mobbning i skolan,på fritiden och på nätet.
Men jag blev helt chockad av att läsa hur många unga som äldre,allra helst tjejer/kvinnor som blir och blivit ärrade av sina egna föräldrar!
Hur föräldrar påpekat sina egna barns utseende!
Och någon som förvånade mig ännu mer var att det övervägande var MAMMOR som ärrat sina döttrar!
Hur i hela fridens namn kan man som mamma sänka sitt barn med ord att hon är tjock,slö,kanske borde rycka upp sig och ta tag i sitt utseende osv osv....
Det var tjejer i åldrarna mellan 13 och 23 år som var flitigast med att skriva inlägg men titt som tätt dök det upp äldre kvinnor med egen erfarenhet som försökte stötta med ord och cyber-kramar....
En 30 årig tjej som studerade psykologi klev in i ena tråden och gav olika förklaring till detta....
Hon menade att oftast handlade det om att dessa mammor själva fått höra av sina föräldrar att dom varit överviktiga,inte varit tillräckligt smala osv....och där blev jag ännu mer konfunderad!
Om man själv blivit utsatt för ord som gör ont,hur fan kan man då själv ens låta dessa ord halka ur munnen till sin egen dotter?
En annan psykologisk förklaring var att mamman själv jojobantat under större delen av sitt liv och inte vill att sin egen dotter ska hamna i samma situation....
Fast allvarligt,hur kan man som förälder överhuvudtaget tro att om man av och till på ett helt opedagogiskt sätt påpekar att någon är tjock,att de ska hjälpa?
"Ska du verkligen äta mer?"
"Ser du inte själv hur tjock du blivit?"
En stackars tjej,15 år gammal hade börjat kräkas efter måltiderna,en annan åt lite när föräldrarna var med,men åt sedan i smyg när ingen såg :-O
Och det sjukaste av allt var att INGEN av dessa flickor/tjejer låg på för högt bmi !
Något som verkade väldigt vanligt var även orden "gör inte som jag" och "gå inte i mina fotspår" ....
Visst,vem har inte hört "bind dig inte för tidigt,lev livet först"
Och de är det dummaste uttrycket jag hör,för träffar du någon som exempelvis jag som var 16 år och blir kär i den personen,så är du kär!
Eller ska man då säga "Nej hörrö du,alltså jag är jättekär i dig men jag är bara 16 så vi skiter i det här"
Och visst,just de rådet gör inte ont.....men de gör påpekningar om hur du ser ut!
Googla!
Googla meningen " min mamma/pappa tycker att jag är tjock"
Jag blev helt chockad,förtvivlad,arg och så besviken av att läsa hur fullvuxna mammor och pappor fullkomligt förgör sina egna barn!
Det finns andra sätt att hjälpa sitt barn OM barnet nu verkligen ÄR överviktig....
Till alla föräldrar!
Dina ord kan sätta spår för resten av livet!
Så tänk dig noga för!
Och framförallt smaka på dina egna ord innan du låter dem passera din mun!!
Det är så viktigt att tänka på hur en använder sina ord. En del säger att ord inte kan såra, att handlingar är värre. Men ord fastnar lika hårt, om inte hårdare ibland! Jag fick sällan höra att jag var tjock under min uppväxt, däremot var det alltid ett himla tjat om att jag åt för mycket, samtidigt som jag också fick höra att jag var för smal. Min mamma tvingade mig att väga mig varje dag redan innan tonåren, hon sa sedan saker som att ingen skulle vilja ha mig som jag såg ut, och heller inte som jag betedde mig. Jag var mobbad i skolan och hon sa att hon förstod varför jag blev det, jag som var ett så hemskt barn. Fick också höra att jag skulle rycka upp mig, speciellt när jag mådde dåligt under de senare tonåren. Att jag var värdelös, oduglig och bara till besvär. Att jag aldrig skulle bli något och att jag var ett hopplöst fall. Många av dessa meningar kämpar jag med än idag, för att inte tro på. Det är hemskt hur föräldrar mobbar sina barn, det gör mig både ledsen och förbannad. Jag säger alltid ifrån när jag hör föräldrar kränka sina barn. Tyvärr tas det oftast som: "Har du barn själv, eller? Annars kan du inte tala om för mig hur jag ska uppfostra mina ungar!" varpå jag brukar svara: "Jag har inte barn själv, men jag har varit ett barn. Jag vet hur ont det gör att bli behandlad så där."