Hur fan ska jag vara för att du ska vara nöjd!

 
Här om dagen publicerade min syster en bild på facebook,en bild av sig själv med tårarna trillande ner för kinderna...
Kan inte säga annat än att jag är stolt!
För det är faktiskt en ganska skev bild många av oss delar med oss va på sociala medier....
 
Men samtidigt som vi visar den perfekta nyansen av livet och döljer allt det dåliga så sitter människor där hemma i sina stugor och muttrar:
 
"Men gud så bra allt ska vara hela jävla tiden!"
 
Men så delar man den verkliga vardagen men pust och stön och verkligen är ärlig...ja då muttras det också!
 
"Men vafan är människan deprimerad eller?"
Jag minns så väl när vårt liv var ett enda kaos.
Det var motgång efter motgång och livet var verkligen tufft!
Vi gick en hårt match med många ronder och vad hade jag mer att berätta än om hur jävligt allt var,hur tufft det var att tränga ihop hela familjen på en minimal yta samtidigt som man bodde bland bilmaskiner som bilade sönder hela huset inkl byggdamm utan dusch med en toalett och alla 4 blev magsjuka,jag blev utan sjukpenning,Ted fick problem med hjärtat,ena ungen hade det jobbigt i skolan,en morfar som hängde sig,en vän som blev djupt deprimerad,en annan vän som fick alkoholproblem,Ted som blev arbetslös,pengarna som tog slut och tårarna som aldrig ville sluta trilla....
 
Och så möter jag på en kvinna på facebook (åter igen sociala media) som skriver i kommentarsfältet:
 
"- Har du aldrig nåt roligt att berätta?!"
 
Öh näe din jävla hagga var min första tanke!
Sitt inte först på facebook och beklaga dig över att allt hela tiden ska vara så förbannat perfekt för att i nästa stund när någon delar med sig av det verkliga livet kasta skit på den !
För det var precis de just denna kvinna tidigare gjort!
 
Någonstans måste man inse att medmänniskan kan ha det jävligt tufft,mycket tuffare än vissa av oss någonsin kan föreställa sig!
Och om vi nu vill se sanningen så fördöm den inte!
 
Jag är skitstolt över min lillasyster som vågade publicera en den bilden hon skickade till mig en kväll när orden inte räckte till,den kvällen när vi inte kunde prata för att tårarna hade tagit över....
Och jag är så fantastiskt glad att hon trots att det inte finns utrymme för ord kan förklara genom bara en bild,för en bild kan säga mer än tusen ord