Du kan finna en vän i den du minst anar.....
Man tror att man minns hur ont sorg gör....
Men man glömmer från gång till gång och ingen sorg är den andre lik !
Här om kvällen när barnen somnat satt Ted och jag och pratade,tårarna trillade i en hiskelig fart och till slut fick jag fram
"Varför gör det såå ONT!? Varför gör det så fruktansvärt ONT den här gången ?!"
" -Släkt är förutbestämt Johanna,vänner väljer du!"
Han har så rätt!
Det är så förbannat tyst!
Ingen inbox som blippar,inga sms som plingar,ingen mobil som ringer....och helt plötsligt är det tyst tomt och tråkigt att åka till affären....
Hade någon sagt för 20 år sig att en av mina absolut bästa vänner skulle vara en man lika gammal som min mamma hade definitivt svaret blivit "what?"
Jag kommer aldrig att glömma reaktionen från en bekant när jag dagen före julafton skulle iväg till Kurt med en julklapp åt honom....
VA?! Till Kurt? Kurt Lundberg?! Varför de?
Jaa varför det! Antagligen för att jag ville ge honom en julklapp,kanske för att om det är någon man håller av väldigt mycket så ger man den en julklapp.....kanske för att jag ansåg att han var värd att visa uppskattning....
Vi gav inte varandra presenter ofta,mer när man minst anade det.....rosor gillade Kurt och han gav dem gärna.....jag kommer aldrig att glömma när han kom med en varsin stor gul ros till mig och Ted....det var första gången jag fick en så stor ros och den värmde mer än mycket!
Våra barn såg nog Kurt som en morfar/farfar.....alltid varm rar omtänksam och han lyssnade ALLTID på dem när dom pratade!
Ludvig och Kurt var verkligen ett med varandra....
Är det någon som gett av sin tid till Ludvig så är det han!
Dom bussade ofta ihop till Åland....
Sista gången dom åkte tillsammans var nog väldigt speciell,innan dom skulle åka sa Ludvig att han gärna skulle vilja överraska Kurt med att bjuda på mat....efter just den resan var dom båda oavanligt glada när dom kom hem,dom hade haft en jättemysig dag,ovanligt mysig....
Dom handade i taxfree,Ludvig bjöd Kurt på mat och sen gick dom och köpte en kortlek och Ludvig som inte kan annat än finns i sjön fick lära sig poker....
Där och då bestämde dom att nästa resa skulle bli på sportlovet....tanken var att vi alla skulle åka,att vi andra skulle överraska dom båda och möta upp dom på båten....
Varken jag eller Ted har sett någon som gett så av sin tid till våra barn....hade vi fullt upp med bestyr här hemma kunde han sitta i trädgårdsmöblerna och prata med någon av grabbarna och det var med stora öron dom hörde på när Kurt berättade om sin mamma och pappa,när han var barn och olika roliga insidenter i livet....
Jag som alltid är ute i sista minuten med julklappar och paketinslagning och nästan stressar ihjäl mig men ändå vill att barnen ska ha en mysig kväll dagen innan julafton visste alltid att han fanns där...
Han sa alltid " Jag kan komma och spela bingo med grabbarna så kan du och Ted göra era måsten"
Vi pratade ofta om livet efter dödens vara eller icke vara....
Kurt trodde på ett liv efter döden och för mig känns det så himla bra att vi har pratat om allt sånt,att han sagt att han inte var rädd för döden,att han visste att han kunde komma tillbaka och se vad som händer här och även få träffa sin mamma och pappa som han saknade så oerhört mycket....
Kurt har lär mig såå mycket om livet vänskap och kärlek!
Att den du minst anar är den som kanske mår sämst,att det är den du minst anar som kan bli din bästa vän,att utsidan på en människa inte avslöjar insidan....
Att det är tillåtet att inte orka och att varje människa har en kropp och en själ som orkar olika.
Att det är tillåtet att bli ledsen över hårda ord och kommentarer.....
Han är den som lärt mig att det ÄR mänskligt att känna!
Den Kurt jag/vi lärt känna genom åren kanske inte är den Kurt du sett....
För mig var han en bästa vän och han fattas mig något så oerhört mycket....
Vi är en familj i sorg,vi vacklar runt i ett svart hål av tomhet och jag har aldrig sett min man och våra barn gråta så oerhört mycket....
Sorg är ett konstigt fenomen,någon gråter,en blir stark och tröstar,när den första gråtit klart,börjar en tredje gråta och den som nyss grät är den som nu istället tröstar.
Och mitt i allt detta kan allt vända av att någon berättar om någon rolig situation man haft ihop med Kurt och alla brister ut i ett hejdlöst skratt!
Sorg och saknad är något man inte kan styra över,den bara är och jag vet att det här kommer att ta tid....lång tid!
Ålandsresan på sportlovet kommer att bli av....
För oss finns han på ålandshav...
