På en perrong med många spår utan mål & utan biljett !
Söndagar,jag brukar gilla Söndagar!
Idag gillar jag inte alls Söndag!
Livet blir inte alltid som man tänkt sig och jag,ja jag vet varken ut eller in!
Just nu känns det som ett enda stort kaos utan ände!
Jag hon där Stinsen har klivit av på en perrong för att ta en paus,jag sitter där och funderar av och till.
Jag brukar inte ha svårt att ta beslut.....
Att vara egen och att vara anställd är två helt skilda saker.
Jag kan inte vara hemma för vård av sjukt barn i samma utsträckning som om jag hade varit anställd.
Det funkar inte så och själva dealen mellan mig och Ted var att nu var det hans tur att vara hemma när och om barnen blev sjuka,hade läkarbesök,tandläkartid osv osv.
Jag var den som tog 98% av vabbdagarna när grabbarna var små.
Han som jag delar livet med har ställt upp på den dealen till 100% och det är jag glad för!
Nog för att han själv varit sjuk väldigt väldigt ofta senaste 1,5 åren,inte bara med förkyldning,magsjuka och feber utan även pga felmedicinering av sin husläkare.
Hur f*n är det möjligt att man felmedicinerar en människa under typ 4 års tid!?
Ted har varit förkyld alldeles för många gånger och nu har lymfkörtlarna sagt sitt och en lymfkörtel annars stor som ett risgryn är stor som en halv tennisboll,placerad mellan örat och kindbenet.
.
Väl på ackis såg man att det inte såg så vackert ut inne i örat....ihoptryckt och hörsel misstänks ha blivit skadad.
Jag har tjatat en tid på att jag tyckt att han hört dåligt,han själv har tyckt att det varit nonsens.....tills trumhinnan sprack och det rann blod och vättska ur örat.
Mitt i allt detta står han inför ett arbetsplatsbyte.
Ett arbetsplatsbyte innebär att jag inte kommer att kunna driva vidare Boningen!
Nog för att vi båda insett att dom 3 åren jag satt som mål att ha butiken var övermäktigt gentemot mig och min hjärna,men att jag,vi tillsammans med nära och kära skulle fixa dessa 3 år trots att planeten säger ifrån.
Det är med full kraft hela kroppen säger ifrån och det tillsammans med en stress över att Ted hela tiden är den som får vara hemma med sjukt barn och att han i sin tur går med ständigt dåligt samvete gentemot sin arbetsplats gör inte saken bättre.
Att han nästan varje gång N blir sjuk säger "Herre gud,jag får väl sparken snart" och blir superstressad vilket i sin tur smittar av sig på hela familjen.
Barnen blir oroliga,jag blir orolig och självklart mår man inte bra av att se den man älskar våndas för att vårt/våra barn ska bli sjuka!
Valet är egentligen inte svårt att ta.
Alla kommer att må mycket bättre,jag kommer att funka bättre,Ted kommer att känna mindre stress genom att byta arbetsplats och barnen kommer att få en mer harmonisk mamma och pappa.
Man brukar säga att man ska lita på magkänslan.
Men ibland måste man slå ihop tre komponenter....
Magkänslan hjärnan och hjärtat!
Och det är de jag med hjärtklappning försöker mig på,dag som natt,tjugofyra sju!
