Babytalk Sweden

Allt började förra Torsdagen,dagen innan Midsommarafton.

En dag som vilken som helst.

Vi skulle inte göra något speciellt på midsommaren eftersom vi visste att Nova-Li till 90% skulle komma att få feber,hon var nyvaccinerad och hon får alltid feber 4-5 dagar efter vaccination.

 

Ingen av oss kände för att laga mat så vi beställde pizza från pizzerian och samlades kring bordet i tv-rummet där Nova-Li redan satt i sin matstol och kollade på Emil i Lönneberga.

 

Hon åt klart först av alla och ville komma och sitta med oss andra i soffan.

Hon smakade en bit här och en bit där av allas mat sen sprang hon iväg till sitt rum och hämtade lite leksaker.

Ludvig har också ätit klart och lämnar för att gå upp till sitt rum och spela.

Vi andra sitter kvar och småpratar.

Jag minns inte så väl vad vi pratade om,men det var något roligt ivf för vi alla skrattade.

 

Rätt var det är så hör vi att någon kommer in i huset och i dörröppningen står en kvinna med Nova-Li i famnen!

Nova-Li hade alltså lyckats få upp ytterdörren och rymt ut genom grinden och upp på vägen.

Skräck är bara förnamnet!

 

Ted for upp ur soffan för att ta emot Nova-Li.

Emil och Albin blev alldeles chockade och jag....ja jag kände mest "herre guuud!" och frågade en miljon frågor!

Vi tackade kvinna så mycket för allt i omgångar samtidigt som vi pratade med Nova-Li som var tyckte allt var jättekul och inte alls förstod att hon gjort något man inte får göra.

 

Kvinnan i fråga tog emot våra tack glatt,önskade trevlig midsommar och lämnade huset.

Alla satte sig ner i soffan och verkligen pustade ut!

Det var inte bara ett senarium som spelades upp i huvudet,självfallet blir man otroligt rädd när ens barn rymmer iväg!

 

Midsommarafton kom och våra två äldsta hade bjudit hem några kompisar på grillkväll och jag hade lovat att skjutsa hem dom som inte ville gå eller cykla.

Vid 21 tiden tog jag bilen en sväng för att kolla lite,jag brukar göra det eftersom vi inte har någon "vuxna på byn-verksamhet" här.

Det verkade vara lugna gatan så efter en timme åkte jag hem igen.

Det blev ytterligare en sväng vid tolv halv ett tiden.

 

När jag kom hem var några av ynglingarna hungriga så det blev nattmackor,vi satt på trappen och pratade lite grann,tiden sprang iväg och klockan blev rätt sent men till slut så avrundades allt och det var dags för alla att dra sig hemåt och till sängen.

 

När jag kom hem igen bestämde jag mig för att göra lite kaffe,det var fågelkvitter utanför så jag tog min kopp kaffe och mobilen och satte mig utanför.

Då upptäcker jag att jag fått ett sms.

 

I sms:et står det:

 

Jag blev livrädd!

700 tankar for genom huvudet!

Var det någon som skojade?

Hade det hänt något? Socialjouren? 112 ? Hör dom av sig om nån av mina föräldrar blivit allvarligt sjuka,varit med om en bilolycka? Har det hänt syrran något? Eller är det någon av Emil och Albins kompisar som cyklat och gjort sig illa på vägen hem???

 

Jag la ifrån mig mobilen och funderade en stund och bestämde mig för att ringa det första numret i sms:et.

På de numret möttes jag av en telefonsvarare,jag la på och började fundera över 112....bestämmer mig för att ringa de också.

Där blir dom allmänt upprörda och fräser att dom sysslade inte med någon vidarekoppling till någon socialjour!

Jag ber om ursäkt och avslutar samtalet.

Precis i de ögonblicket som jag lägger på kände jag att okej,det är någon som driver med mig för 112 bekräftade just att det inte alls stämde att jag skulle ringa 112.

 

Jag går in och häller upp mer kaffe och går ut igen.....men någonstans inom mig så gnager det lite och jag bestämmer mig för att kolla om någon svarar på de nummer som sms:et kom ifrån.

 

Efter ganska många signaler svara en kvinna och det går genast upp för mig att det verkligen är Socialjouren!

Hon behöver några minuter att samla sig då hon låg och sov,inte mig emot tänkte jag för jag kände mig så förvånad att jag kommit dit jag kommit.

 

När hon samlat sig så börjar hon väldigt försiktigt förklara att det gällde en anmälan på ett av våra barn.

Mitt svar blev bara okej och jag hann tänka massor,herre gud alla barn var ju hemma! Även dom stora!

 

Jaa svarar jag och förstår fortfarande inte vad det gäller!

Hon fortsätter med:

Då förstod jag,äntligen trillade poletten ner där jag satt som ett fjån mitt i natten och kände mig helt vilsen!

Äntligen fick jag svar!

Helt plötsligt kände jag mig nästan lättad!

 

Hon bad mig förklara vad som hänt och jag berättade att vi suttit och ätit osv osv.

"-Ja fast det är inte alls vad jag har fått berättat för mig" svarar hon tillbaka

Okej? Vad har kvinnan sagt?

 

 

Mitt ända svar då blev " VA!?"

Jag förstod återigen ingenting!

Till slut får jag fram något i stil med kära nån och herre gud !

 

Vi pratade vidare och jag fick berätta om och om igen hur jag upplevde situationen och hur vi hade mottagit beskedet om att Nova-Li varit på vägen och hur jag kände inför det.

Och självklart! Det säger väl sig självt att vi vart både chockade,rädda och jättetacksamma över att det inte hänt något!

 

Allt verkade frid och fröjd och vi bestämde att vi skulle höras av igen när vi båda fått sova,natten hade nästan hunnit bli morgon så sömn var något som vi båda behövde.

Hon ville även fundera lite och prata med sin kollega huruvida dom skulle komma hem hit eller inte.

 

På Midsommardagen ringde hon igen och sa att hon kände sig trygg med vår förklaring och att det nog blivit ett missförstånd alltihopa.

Jag bad henne då att hon skulle ringa upp Cecilia och berätta så hon kunde känna sig lugn och inte behövde vara orolig och de skulle hon göra.

 

Självklart kändes det ändå olustigt och obehagligt att få ett uppdiktad historia uppläst,där det påstås att vi haft fest,varit fulla och inte alls brytt oss om Nova-Li !

Men samtalet kändes bra,Ingela som kvinnan på socialjouren hette var jättetrevlig.

 

Söndag och Måndag passerade men vi alla här hemma tyckte nog att det var lite olustigt att kvinnan påstått att vi var fulla,Ludvig hade väldigt roligt åt det hela och skojade lite nu och då om att vi nog allt såg lite fulla ut nu också....

På Tisdag morgon kommer ytterligare ett sms!

 

Jag ringde upp utan svar,jag ringde igen utan svar....gaaah,när man har fått ett sånt sms vill man verkligen att personen i fråga ska svara.

Efter nån timme fick jag svar.

Hon förklarade att det kommit till hennes kännedom att Cecilia lämnat en orosanmälan om missförhållanden.

Jag förklarade åter igen att vi INTE varit berusade,att jag inte druckit alkohol sedan Juli förra året,att det var våra två äldre barn som satt med oss och pratade och att vi blivit alldeles förtvivlade över att Nova-Li varit på rymmen och att vi varmt tackat denna Cecilia för hennes insats!

 

Elisabeth fortsätter att ställa frågor om vi förstår vad som skulle kunna ha hänt,om vi förstod allvaret i det hela att ett barn befinner sig på vägen osv osv.

Och självklart gör jag ju de!!

Jag vill nästan inte ens tänka på vad som kunde ha hänt!!

Hon frågar vilka åtgärder vi gjort för att förhindra att samma senarie händer igen.

Jag förklarar att vi numera alltid låser ytterdörren och att vi även ställt utemöbler för grinden.

 

Hon frågar vidare om jag vill ha anmälan uppläst,vilket jag självfallet vill.

Den historian som denna anmälan innehåller kändes hemsk att höra!!

Jag svalde och svalde för att inte brista ut i gråt,jag tror jag aldrig känt mig så kränkt någon gång!

 

Allt blev helt plötsligt en balansgång mellan att inte bli arg och inte bli ledsen.

Kvinnan jag hade på andra sidan luren fick mig att känna mig som en bov för varje gång jag återberättade vår version svarade hon tillbaka så det kändes som om jag ljög och jag vet inte hur många gånger hon upprepade:

 

Jag gav då som förslag att jag kunde ringa Cecilia,hon hade ju inte lämnat en anonym anmälan,så om jag bara fick hennes nummer så kunde jag ringa henne så vi fick prata med varandra.

 

Elisabeth skulle ringa upp Cecilia och återkomma.

Elisabeth ringde tillbaka och berättade att Cecilia inte ville träffas.

 

Cecilia vidhöll sin historia om att vi var berusade och hade fest!

Så nu hade man beslutat att man ville träffa Nova-Li och oss här hemma i vårt hem för att se hur vi hade det och bestämma hur man skulle gå vidare i det hela då det faktiskt inträffat en allvarlig insident och att det även då skulle ha funnits alkohol med i bilden.

 

Där någonstans rasade allt !

Jag kände mig sååå liten,misslyckad och anklagad!

Av alla punkte som finns med i anmälan är det EN punkt som innehåller sanning och det är att Nova-Li tagit sig ut på vägen!

Resten är en påhittad historia och rent förtal som denna kvinna ringt till socialjouren på Midsommaraftonskvällen och berättat!
Ett helt dygn efter att det hände !

 

Mitt svar tillbaka blev att jag ville att dom skulle komma så snart som möjligt och inte om en och en halv vecka som dom först gav som förslag och att jag även ville ha anmälan utskickad till mig så jag fick bekräftat vem denna Cecilia var.

 

Cecilia har uppgett både namn och telefonnummer och INTE varit anonym men Elisabeth på Socialen ville inte lämna ut det utan att kontakta Cecilia.

Medan hon ringde Cecilia googlade jag för fullt för att se om jag förstått saker och ting rätt att vi har rätt att få reda på vem som lämnat anmälan.

Och vad jag kunde läsa mig till så har vi det eftersom hon inte lämnat en anonym anmälan.

Elisabeth ringer tillbaka och förklarar att vi INTE kommer att få uppgifterna då Cecilia nu vill vara anonym.

Jag förklarar vidare vad jag tror mig veta att vi har rätt till det men kommer ingen vart med min hävdan om "rättigheter".

 

Jag vill inte ha uppgifterna för att kontakta denna Cecilia,jag vill bara veta vem hon är....jag tror inte att hon bor här på orten utan är ifrån Stockholm då det var från Stockholm hennes bilresa påbörjades innan hon hamnade i Dannemora.

 

Jag....eller rättare sagt VI känner oss så fruktansvärt kränkta och det är rent förtal rakt igenom!

Jag har ingen bra relation till alkohol,jag har sett för mycket elände där alkohol varit inblandat och därav avstår jag nästan jämt från att dricka.

Sist jag drack alkohol var i Juli förra året och innan dess var det flera år sedan!

Ted har druckit 2 gånger detta år!

 

Och ännu mer frustrerande att Socialen nu har ändrat anmälan från "öppen" till anonym!

 

Jag lever för mina och andras barn!

Och att en människa kan kränka en hel familj på detta sätt trodde jag aldrig!

 

När vi stängde butiken för dagen så lovade jag mamma att jag skulle sova gott i natt....tyvärr blev det inte så.

Det är fyra och en halv timme kvar tills Socialen kommer,jag känner mig lugn men självklart ledsen och förtvivlad!

Det känns som att det räcker nu!