Ta mig till havet pappa!

Ta mig till havet och gör mig till kung!
 
Varför kunde inte jag ha blivit "vintermänniska"?
Ni vet en sån där som längtar efter kyla,snö och allt vad det innebär.
Och vad är det som gör att jag älskar sommaren?
 
Som barn hade jag jättekul på vintrarna,vi lekte i snöhögar,åkte på semester till norrland för att åka slalom och pimpla....men redan då gillade jag inte riktigt den vintriga årstiden.
 
Ett år innebär för mig
Januari-April = Längtan efter värme!
Maj-Juni= en harmonisk känsla börjar infinna sig och jag suktan efter ännu mera värme!
Juli är förhoppningsvis varmt och soligt och jag njuter som bara den !
I Augusti börjar jag längta tills nästa sommars hettande sol,ljumma sommarnätter och varma morgnar.
September-December= en tradig årstid där jag har Januari som mål,för då vet jag att det inte är långt kvar!
 
En del människor känner att dom är födda i fel kropp och längtar efter könsbyte.
Jag är född i fel land och längtar efter miljöombyte.
Något enklare kan man tycka.
 
När sönerna och jag var ute och åkte bil en kväll för ett tag sedan så frågade ena sonen när jag första gången kände att jag ville bo någon annanstans,i ett varmare land.
Först blev mitt svar "ingen aning"....men han nöjde sig inte med de svaret utan bad mig tänka efter när jag minns att jag för första gången kände just känslan att jag var född på "fel" plats.
 
Jag var runt 8 år när jag för första gången verkligen kände att jag inte hörde hemma bland granar tallar mossa och kall vinter.
Sen längtade jag ...... och längtade och längtade till något jag aldrig upplevt !?
Hur kan man längta efter en miljö man aldrig upplevt?
 
Så en dag tar pappa med mig till Portugal och Algarvekusten....
Kabindörren öppnades och värmen slog emot oss som en vägg!
Vi tog oss till hotellet,lämnade alla saker och begav oss ner mot stranden....
Vilken strand :D Vilken miljö :D
Som jag njöt!
Stekheta dagar och varma sköna nätter.
Att resa hem barn emot är bara förnamnet!
Jag längtade inte ens hem till kompisar,hade pappa sagt då att vi stannar kvar,vi flyttar hit så har jag definitivt inte motsatt mig det ;)
 
Väl hemma började jag läsa platsannonser.
Grekland och Italien var dem som mest behövde barnflickor m.m
Pappa var INTE glad ;)
 
Jag började gymnasiet,en linje jag egentligen inte ville gå eftersom det var mitt andrahandsval så journalist inte var att tänka på pga att intaget var för högt.....efter en termin hoppade jag av och mellan jul och nyår kom jag i kontakt med en familj i Los Angeles som ville ha en svensk barnflicka.
Jag skulle få ett eget litet hus på gården,passa deras 2 barn Mån-Fred till relativ bra lön och framförallt skulle jag leva i en varm miljö i minst ett år!
Pappa blev inte glad ;)
Vi hade våra dispyter kan jag lova och en kväll kommer han inrusande på mitt rum med tidningen och pekar samtidigt som han nästan skriker
 
"- TITTA! TITTA här får du se,en BARNFLICK! Hon har blivit MÖRDAD Johanna"
 
I Boston !
Mellan Boston och Los Angeles är det flera hundra mil :P
 
Så istället för att dra till USA och L-A tog jag praktik på dagis och hoppade på Barn och Fritidsprogrammet.
Hamnade på ett insparksdisco och träffade mannen i mitt liv hahaha!
Och ett år senare,när jag egentligen skulle ha kommit hem från L-A och gett pappa en bamsekram så fick han istället veta att han skulle bli Morfar aaaaahahaahhahaa!!!!
 
Pest eller kolera pappa ;)
 
Men nån gång ska jag allt flytta till sol och värme och tack och lov verkar det som att han jag delar möblerna med inte är helt avig.
Frågan är bara hur man får med sig rullatorer? För vi lär nog vara långt över pensionsåldern innan det är dags ;)