Believe

 
Alltså är det bara jag som inte riktigt pallar med att vara/bli sjuk? Är det bara jag som får jordens prestationsångest så snart jag inte räcker till överallt?!
Det känns som att "någon" sätter mig rejält på prov!
 
Jag är en riktig usel vän just nu,helt osocial för jag orkar inte ens fråga hur andra mår för att jag är "livrädd" att nån ska må skitdåligt och behöva prata och jag är en usel lyssnare just nu! Eller lyssna skulle jag säkerligen göra MEN jag skulle absolut INTE ha några lösningar att slänga fram och inga goda råd heller.....dom är typ slut....lika slut som min mage som precis har brakat ihop TOTALT !
 
Alltså nu tror du säkert att jag är heldeppig fast de är jag inte ;) Jag är bara så mycket.....inte jag :P
Helt självupptagen känner jag mig :-O
Alltså jag skulle så gärna vilja tillåta mig själv att slappa,vila,chilla UTAN att känna MASSOR!
Det känns som att jag lever i en enda stor tacksamhetsskuld helatiden.

Tack för jättegod mat älskling
Jättetack Ludvig för att du badade med lillasyster.
Tack Albin för att du plockade i och ur diskmaskinen.
Tack Mamma,tack pappa,tack Ida tack tack tack :P
Tack! Tack så jättemycket! Supertack! Så himla jättemycket TACK! TACK TACK TACK! Öh....det känns som att jag går på repeat!
 
För att inte prata om ordet "snälla" :-O
 
Snälla Emil kan inte du....
Albin,mammas rarste kan inte du vara så snäll och.....
Och alltid avslutas det med TACK!
 
HALLÅ! Jag har aldrig behövt använda orden snälla och tack så ofta som jag gjort den senaste tiden och jag blir en smula frustrerad över att helatiden vara andra "till last" ...... men det verkar nästan som att ju mer jag försöker slita mig ifrån att vara just andra till last desto mer behöver jag andra!
 
Alltså jag vet att jag skulle behöva lära mig och jag vet att jag KAN ! Men det liksom snurrar runt alldeles för mycket och ännu mer prestations-panik får jag om någon jag belastar suckar,pustar eller genom att bara svara avslöja att den egentligen inte vill....då ångrar jag på sekunden att jag ens frågade och får ännu mer tacksamhetsskuld :P
 
Alltså det är fasiken inte lätt att bara ta det lugnt när man känner sig osäker på andra människors vilja eller inte vilja.....
Och jag har sååå jäkla svårt att acceptera att jag INTE kan göra något åt att min mage brakat ihop,även fast jag vet att nån gång lär den göra det,även fast jag vet att ett skov KAN komma,när som helst och ju längre tiden går desto närmre kommer jag ett.....och ännu mer frustrerad blev jag igår eftermiddag när magtarmmottagningen ringde upp och sa att man INTE ville skriva ut kortison! Kortison gör att det vänder väldigt fort,nog för att man sväller som en jag vet inte vad men det är en ljuvlig känsla att få i sig den medicinen och bara känna hur bra magen mår :)
Visst kortison är inte bra i onödan,men just nu är hela jag onödig....ja eller nödig är jag,men jag känner mig onödigt jobbig om vi säger så ;)
 
 
 
 
är en finare formulering av