Hemma igen i lugnets inte så tysta vrå :)

 
 
 
 
 
Så där ja!
Åter hemma i lugnets kanske inte så tysta men trygga vrå!
I min borg och mina fria zoner där jag är den jag är utan att någon ser :)
 
Jag tvekade länge innan jag tackade ja till "efter tio". Först ville jag kolla av med barnen att det kändes okej för dom,efter att ha fått deras klartecken bad jag om mer till att få fundera och tänka över saken både en två och sjuttioelva gånger.....
 
I ärlighetens namn så är det absolut ingen lätt sak att ta upp "bara så där".
Jag har stundtals fortfarande svårt att acceptera att det blev som det blev och jag är ibland otroligt sårbar när det kommer till mig som person!
Allt "prat" bakom ryggen under så många år har satt sina spår och inuti mig finns det fortfarande en rädsla över att bli missförstådd.
 
Personligen accepterade jag ganska snabbt att jag var jag,att livet hade blivit helt annorlunda,det var bara att gilla läget.....jag hade fullt upp med att lära känna ett litet barn OCH mig själv.
Lära mig olika strategier,rutiner och mycket mer för att få vardagen att fungera....
 
Det var inte förrän kritiken kom som jag började förbanna det som hänt. Det var då hela jag rasade.....
 
För mig var målet att oavsett hur glömsk jag blivit och oavsett vilka hinder som fanns så skulle jag fylla min vardag med glädje.
Mitt mål var att i lugn och ro få återhämta mig,låta oss som familj få läka.
 
Det är så mycket ni andra inte vet om!
 
Ludvig var så liten,så för honom var det inga problem med att få en "ny" mamma,men vi hade två lite äldre barn också som helt plötsligt fick hem en mamma som inte alls var som förut.
Så även en älskad make som helt plötsligt stod där med en allmänt förvirrad fru som brände vid maten,som höll på att elda upp huset,som glömde kranen på i badrummet titt som tätt....en fru som inte kom på vad saker och ting hette och som blev arg när han påstod att det hette något helt annat än de hon just sagt.
 
Efter mycket om och men,massor av rehablitering och coachning från neurologen så fick vi till det ganska bra men just som jag börjat hämtat mig som bäst,när jag själv och hela familjen kände att NU,nu börjar vi verkligen ta oss mot toppen så började det läcka fram offantligt mycket information.
 
Information om vad man hade för åsikter om mig och man ifrågasatte hur i hela fridens namn jag orkade med att klippa gräset,möblera om,ta promenader med våra 2 hundar osv när jag var så pass sjuk så jag var berättigad till sjukpenning!
 
Herre gud jag gick ju till och med ut på pubafton i folketshus ibland,glad som en lärka liksom !!!
Och till på köpet var jag ute på facebook också :-O
Herre gud om jag orkade vara ute på nätet borde jag väl kunna skaffa mig ett datajobb eller nåt!!!
 
Rädslan att göra saker som kunde spä på andra människors kritik fick mig tillslut att överhuvudtaget inte veta hur jag skulle vara för att vara alla tillags.
Visade jag att jag var ledsen så var jag för negativ,var jag glad så var jag för glad för att egentligen vara sjuk.
Hittade jag på saker som fick mig att må bra,så var jag för aktiv,satt jag bara hemma så var jag lat.....
 
Självfallet skakar man av sig saker.....till en början.... men efter flera år av nedlåtande kommentarer,obefogad kritik med mera så tar orken att stå emot slut!
När det senare konstaterades att jag inte längre var berättigad till sjukpenning så rasade allt!
Herre gud inte ens samhällets trygghetsnät "trodde" på mig.....jag hade varit sjuk för länge helt enkelt!
 
Det var då bägaren tippade över......
 
Ingen av er utomstående som såg mig då.....den Johanna som låg i fosterställning och grät!
Den Johanna som inte kunde stoppa en matbit i munnen utan att kräkas på grund av ångesten över hur livet blivit.....
Den Johanna som inte visste varken ut eller in förutom att det fanns sååå mycket förutfattade mening som sårat så otroligt mycket och som hade tagit död på viljan och kärleken till livet!
Förutfattade meningar som sårade mina barn mer än många tror....små grytor har också öron. även små barn hör och förstår!
 
Någonstans har jag alltid trott att medmänsklighet är något alla bär på,något alla har inom sig men så är det inte och ibland är det den du minst anar som kan vara den som har minst förståelse.
 
Från den dagen jag blev utförsäkrad bestämde jag mig att aldrig mer återvända till att ha sjukpenning.... för INGEN skulle någonsin mer kunna prata illa om att jag var sjukskriven.....jag höll de löftet och det är jag glad för.....jag hade aldrig fixat det annars!
 
Det tog mig ganska precis fem år att komma ur kättingarna som höll mig kvar nere på botten och åter komma upp till ytan igen.....det har jag min egen lilla familj att tacka för!
All styrka,all glädje och all omtanke som dom har gett mig är och förblir ovärderlig.
 
Att Nova-Li "kom till" var nog ödets vilja,hon blev som en vitamintablett för hela familjen.
En liten clown som fick hela familjen på fötter och fick oss alla att ha fullt upp med att skratta och njuta av livet och bara skjuta bort allt annat.
 
Det är faktiskt så,har du en gång varit nära att mista livet blir du otroligt ödmjuk inför ditt "nya liv".
Man värderar allt på ett helt annat sätt!
Pengar är inte viktigt längre,att vara duktig är inte heller viktigt men du får en otrolig vilja till själva livet....det lilla är helt plötsligt så otroligt mycket.
Att skapa minnen,upplevelser och att vara tillsammans blir helt enkelt det viktigaste!
Att få njuta av livet,att få må bra och vara den man är, är hela grejen!
Eller som jag skrev till min mamma för ett tag sedan:
 
" Jag är inte en frisk person och mitt liv måste jag leva utifrån min förmåga.....för mig är ett välmående och ett så friskt och lyckligt liv de jag numera lever för att uppnå.
Jag har bara ett liv och de vill jag leva fullt ut efter mina värderingar inte efter andas förväntningar :) "
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lill

fina du❤️du är en kämpe du. Du är en sådan person som det alltid händer massa saker runtomkring. Har inte varit så enkelt för vänner runt om dig heller ska du veta.☺️i alla fall inte för mig. Har gått perioder på 5 månader i bland som man inte hört ett knyst från dig fast än man ringt 1000 gånger, och att jag vet att det är i dessa perioder du mår sämst, när du inte hör av dig.älskar dig Johanna min vän, du vet att jag förstår dig och att jag finns här för dig! Alltid❤️kram fina du

Svar: Precis så är det,knepigt åt alla håll ! Och det sjuka är att tiden bara går,fast man själv tycker att den har stannat.....vet inte hur många gånger jag egentligen har velat ta bilen och åka till dig när allt känts "piss" men något har alltid hindrat mig,eller förut fixade jag ju de,då kändes det helt okej att göra så,det var inte förrän allt kollapsade som allt blev så himla "förbjudet".....kanske finns det en rädsla för att kollapsa ännu mer.....jag vet faktiskt inte men de jag vet är att jag älskar dig och du är min finaste vän som jag håller av så jag nästan spricker när jag ser dig :D !Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag miste dig som vän och jag är såå tacksam att du härdat ut trots att jag blev som jag blev :D <3 <3
Babytalk Sweden

Anna-Karin

<3 <3 <3

Svar: <3 <3
Babytalk Sweden

Olivia Nilsson

Fin blogg!

Lill

Vi känner varann liksom, vi har en historia. Sånt ger man inte upp i första taget😘 och du är ju min vän alltid! Inte mer förut mindre nu utan alltid lika mycket❤️

Svar: <3 <3 !!!!
Babytalk Sweden

Carolina Thoor

Vilka söta barn du har på din header! :D

Kram!

Anitha Kallioniemi

du gjorde programmet efter tio..kram

Svar: Tack Anitha <3 Kram till dig <3
Babytalk Sweden