Hellelujah så vackert!

 
 
 
Mitt förra inlägg innehöll en hel massa information om hur jag,den där förvirrade stollen bakom kassadisken på Boningen fungerar.....information som just jag kände att jag verkligen ville dela med mig av.
Jag tror att jag är i nån galen bergochdalbana där jag helt plötsligt börjat brottats med livets alla delar.....på gott och ont.
Helt plötsligt så frågar jag hela tiden mig själv:
"Är det här okej för dig Johanna?"
"Vill du det här,eller gör du det för någon annans skull än din egen?"
"Tänk en gång till,är det nödvändigt?"
"Om du fick välja själv,vad valde du då?"
"Vad är viktigast just nu?"
"Mår du bra om du gör så här?"
osv osv osv.

Hallå! Jag har  A L D R I G  ställt mig själv så många frågor som jag gör och har gjort den sista tiden.

Helt plötsligt har jag börjat värdesätta massor av saker och framför allt börjat längta!
Jag har en längtan inom mig efter olika saker,inga materiella utan en längtan efter familj vänner upplevelser och saker som gör mig glad,saker som värmer mitt hjärta.
Helt plötsligt ser jag framför mig hur jag vill leva mitt liv. Vad som är viktigt och vad som är jätteviktigt för just mig....inte för alla andra.
Det är en grymt skum känsla kan jag lova men den ger också ett smärre kaos för helt plötsligt ställer jag "krav"....krav som ibland kan bli lite "HALLÅ lyssna på vad JAG säger! JAG vill INTE PUNKT"

Jag vet inte om det har att göra med alla föränringar i mitt liv.
Jag var 16 år när jag träffade min älskade man som jag än idag kan bli sådär störtförälskad i samtidigt som jag ibland skulle vilja kasta ut honom med huvudet före ;)
Med på köpet fick jag en jättedominant kvinna där hennes vilja styrde mig rakt ner i fördärvet och jag visste aldrig vilket ben JAG skulle stå på för att allt skulle vara bra.
Att helt plötsligt stå där utan någon som dagligen ger en beska kommentarer så hjärtat slår 140 slag/minut blev en rejäl omställning.
Åren har liksom gått nu och hela jag är någonstans mitt emellan alltihopa på något jättekonstigt sätt!

Någonstans börjar jag bli den jag en gång var och de mina vänner känns huuur konstigt som helst :P
Och JA det blir lite kaos när man slår sig fri från en massa saker som egentligen aldrig har gynnat en.....

Lev som om denna dag vore den sista? Så skulle jag absolut inte vilja leva! Jag ser fram mot morgondagen för det är då jag kan ta disken som jag missunnade att inte hamna i diskmaskinen idag för att istället ta ett bad !

MEN jag slits ibland itu av att försöka släppa kontrollen.
För jag har verkligen haft en GRYM kontroll på precis ALLT !
Den kontrollen har varit nödvändig för att i möjligaste mån ha kunnat svara på beska kommentarer och frågor som inte kunnat besvarats OM inte jag haft full koll på ALLT som rört vårt hem,våra barn och min man.

Att gå från att leva ett liv med full kontroll till att absolut inte ha den där millimeterkontrollen är grymt stressande....jag kan komma på mig själv när jag är på jobbet hur jag funderar över vad T och barnen gör.
Inte bara en fundering utan en undran om allt verkligen går korrekt till där hemma va va va va!
Skräcken liksom :P

Fast mitt i allt så är det en stor portion  H A L L E L U J A H  och jag fullkomligt far iväg som en överlycklig toka som bara vill ha mer och mer och mer av livet.....

KAOS PUNKT COM ;)