Ett kulturarv.....

 
 
 
 
Vaknade nyss på soffan i ren panik....hur länge kommer den här paniken att sitta i?
Plötsliga ljud och varje litet knäppande och knarrande,lilla minsta muller får både mig och Ludvig att vakna med ett ryck....
Min lilla lilla pojke.....rädslan jag ser i hans ögon gör riktigt riktigt ont!
Hela familjen har sovit av och till hela dagen.....allt känns kaos,samtidigt som det just har hänt känns det som om det gått flera dagar men ändå som att det var nyss lågorna slog ut genom rutorna....
 
Skräcken....en av mina absoluta största farhågor hände!
Jag som i hela mitt liv varit så rädd för elden!
Jag som om och om igen drömt att vårt boningshus brinner....att morgonen efter står ena delen av huset som ett lik med en blottad murstock....och så händer det,in i minsta detalj men inte i boningshuset utan i uthuset på gården....
 
Om ni alla bara visste hur mycket som gått upp i rök och hur mycket som är rök och vattenskadat och inte går att rädda!
Jag tror ingen som inte sett insidan av vårt uthus kan förstå.....
Jag hade min målarverkstad där....
ALLT jag och Ted köpt på oss under flera flera år som skulle sätta prägel här inne i boningshuset....
Antika möbler för tiotusentalskronor....
 
Bara ena engelska soffan med plymåer har ett värde av runt 12 000:-,den står nu rök sot och vattenskadad utom räddning vid den delen av logen som höll....
Tv-rummet här inne på övervåningen blev precis klart så soffan skulle få flytta in imorgon till den tillhörande schäslången som vi tack och lov flyttade in innan jul....
 
Soffbordet med maffiga lejontassar och alla satsborden stod redo för målning,likaså tillhörande fåtöljer och 3 sitssoffa som skulle pryda hallen uppe....dom finns det inte ett spår kvar av!
Golvet från ovanvåningen ligger ihop med alla dessa möbler,antika kassaapparaten,skänkar,delar av nya köket 3 sopsäckar lego,ena julgranen,guldspeglar,mattor och MASSOR av annat i en hög av förkolnade rester....
Matmöbler,hallmöbler,gamla kistor,byråar,kökssoffor,långbord och stolar,bänkar och bord,utomhusmöbler.....gamla vackra fönster.....antika pardörrar från när huset byggdes....herre gud säger jag bara!
 
Minnen!
Allt efter barnen,hur fan får man tillbaka sånt?
Första locken,första tappade tanden,första teckningarna,allt från dagistiden,första kläderna....fotografier från när barnen föddes....arv efter farmor....min älskade farmor.....
Vi har fan inte ens ved att elda med för veden är frusen till isblock efter allt vatten brandmännen bombade uthuset med.....
 
Att vara ensam hemma med en 13 åring och en 2 åring när en storbrand bryter ut är inget jag önskar någon!
Jag är evinnerligt tacksam att Nova-Li vägrade somna,att HON höll mig vaken,att vi låg där i sängen och att jag chattade med syrran i smyg under täcket och beklagade mig över ungen som vägrade somna om!
Att jag istället för att somna med Nova-Li reser mig från sängen och går iväg för att kolla om Ludvig lyckats somna eftersom även han hade svårt att sova....
Det var tack vare de som jag när jag vänder tillbaka mot baksidan av huset ser genom fönstret att det lyser orange/gult bakom dom snöiga äppelträden!
 
Sen j*vlar gick det fort!
Fasansfullt fort!
Jag minns hur jag i ren panik skriker efter Ludvig.....hur stressad han blir av att jag grips av panik....hur jag inser att nu gäller det att tänka klart!
Hur jag samtidigt som jag ringer 112 försöker få ögonkontakt med Ludvig för att sansa honom....att vara döv på ena öra och ha det hörande örat fullt upptaget med att prata med larmcentralen samtidigt som man ska försöka höra vad ens barn säger var det svåraste.....fokus fokus fokus skrek min annars så sega hjärna!
Katt och hund låstes in på toaletten för att veta VAR dom var ifall att branden skulle sprida sig till boningshuset.
Men att behöva lägga över ansvaret på Ludvig att klä på Nova-Li samtidigt som täcken och filtar skulle plockas fram pga kylan utomhus,samtidigt som jag själv ska befinna mig på andra sidan av huset för att hålla koll på hur fort branden tar sig och kommunicera med larmcentralen var hemskt!
Jag var livrädd att Ludvig skulle få panik och springa ut....vad som helst!
 
Jag inser ganska snabbt att det går ofantligt fort....
Gå ut och riskera att vi får i oss brandröken eller stå kvar inne och vänta och se....och det är nu FOKUS slår till!
Eftersom det tagit ungefär 10 minuter för branden att ta sig si och så långt så tar det kanske 5-10 minuter tills den tagit sig från gavel till gavel och det är (väl) först då risken finns att den sprider sig till vårt hust,då är garanterat brandkåren här och kan hjälpa oss!
Så jag bestämmer mig för att vi ska stå kvar inne precis vid ytterdörren,med djuren på toan precis intill.
Jag hinner tänka att mer kläder kanske kommer att behövas och kassen med rentvättade vikta kläder hämtar jag och ställer bredvid oss och skadad av mina barn som utbildar sig till elektriker hämtar jag en stol för att nå lappen med elschemat och vrider ur alla säkringar som det står uthus/utomhus på....

Så kommer äntligen första brandbilen och det är nu jag inser hur trygg man blir och hur viktigt det är ivf för mig i en sån här situation att se någon man känner igen!
Den första jag ser är Emil Karlsson!
Jag blir såå lättad,bara av att se någon jag känner igen!

Tiotusenkronors frågor kommer från olika håll och helt plötsligt vet jag inte alls vad vi har i uthuset!
Det står helt still !!!
Möbler får jag fram....möbler....möbler....
Snöslungan?
Hur fan var det nu,köpte vi snöslungan på auktionen i sommras?
Gräsklipparen.....
Finns det något brandfarligt?
Vad fan är det som är brandfarligt????
Totalt tom i skallen!!!
Men när jag får allternativ att välja på släpper det!
Bensin till snöslungan åkgräsklipparen mopederna you name it....med andra ord hade vi köpt den där snöslungan!
Snöslungan räddades men av gräsklipparen ser man bara stången som ratten suttit på stå upp genom förkolnade rester.....
 
Den puls jag hade igår natt....jag trodde hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen och jag hade sååå ont i bröstet!
Ambulanspersonalen var enorma och ett tag kändes det som närm man föder barn "andas Johanna,andas" ....
Att få hem en kraftigt berusad man mitt i allt detta är INTE att föredra,så honom placerade vi ganska snabbt på soffan med täcke och kudde!!!
Han har en stor fördel i att han var berusad för han minns nästan ingenting :P
Vid strax över 4 gick jag ut igen till brandmännen som var kvar för eftersläck....
Återigen en jag kände igen och jag kände att det var så underbart för hela huvudet snurrade av frågor.....jag ville se hur det såg ut i mörker för att inte få en chock när dagsljuset kom....
Guy Andersson var en av dem som var kvar och jag är jättetacksam att jag fick den där pratstunden,att jag fick ställa MINA frågor och att jag fick se allt tillsammans med någon som inte grät!
Just då var jag coollugn !
Nästan obehagligt lugn och kroppen kändes som bly !
 
Jag är så himla tacksam för ALL hjälp jag/vi fick/fått och får !
Alla ni fantastiska brandmän från både Österby Alunda Gimo (kanske var det fler?)
Vilken insatts för samhället och mänskligheten ni gör!!!
TACK ni brandmän som såg det som en självklarhet att ta hand om Ludvig och ta med honom ut så han fick påvisa var det kanske kunde gå att rädda lite saker efter hans morbror Robban!!!
De värmde så otroligt mycket i hjärtat att ni såg Ludvigs tårar och kunde förstå hur viktigt det var för oss att rädda saker efter min bror och mina barns morbror!

Syrran! Min älskade lillasyster Ida !! Som körde hem min man,även om han mest gjorde onytta ;) Att du lugnt fanns här för oss ALLA !
Mamma för att du var/är den mamma jag just nu behövde/behöver som mest!
Erika som tog Nova-Li hela natten,samtidigt som du tröstade både mig ted och barnen!
Malin som höll fokus,höll koll,fick i oss alla vatten och framförallt MIN medicin,hur fasiken kom du ihåg de!!
Cornelia för att du fanns för Emil!
Tack Adde Carola Fille!
Charlie som kom och höll Ludvig sällskap!

Tack mamma för att du kom och pratade med oss under gårdagen
Och TACK Ida för att du tog hand om Nova-Li på eftermiddagen och kvällen igår även fast du själv var helt slut efter natten!
TACK Tommy Lundgren för att du kom igår och fixade så vi fick igång spisen som sjukt nog var sammankopplad med ytterbelysningen,jag missade tyvärr en säkring!
Tack Erika och Malin som kikade förbi och delade säng med mig en stund igår eftermiddag ( ;) )
Tack Mona för att du är du!
Tack Anki för pratstunden igår kväll! Den var välbehövlig!
Och tack alla ni som hört av er via sms och mail ....
 
Alla undrar vad som hänt,vad är orsaken,hur kunde det börja brinna.....frågorna är många....
Vi har inte fått något ordenligt svar än....men med största sannorlikhet är det jag!
Jag ställde nämligen in ett element i den varmbonade delen....
Den stränga kylan gjorde att det blev för kallt där inne för att måla.....
 
För mig är det ett kulturarv som gått förlorat och det gör förbannat ont att ha vetskapen att det kanske är JAG som är orsaken,för det är precis så jag känner just nu!
Jag kan inte rå för det och även om alla runt mig säger att jag inte ska känna så,så gör jag det av och till ändå....
 
 
 
 
 
Allmänt