Babytalk Sweden

Vart tar åren vägen!?
Idag är det 15 år sedan allting bara stannade upp. Jag kommer aldrig att glömma den förlamamning som beträdde hela mitt inre när jag fick veta.
Jag minns hur arg jag var över att man resonerat att man inte skulle ringa till mig då redan på natten när allt hänt eftersom jag hade en nyfödd liten kille på 4 veckor.
Jag minns hur jag sprang och låste in mig på toaletten efter telefonsamtalet,hur Ted stod utanför och frågade vad som hänt och det enda jag ville var att skrika "håll käften,gå,försvinn".....

Jag minns hur sjukt pedagogiskt jag tänkte inför hur min lillasyster skulle reagera och valde att ta henne med till Gröna Lund den dagen allt för att hon skulle slippa vara bland alla som var ledsna.

 

Jag minns hur arg jag blev när en på bussen till Grönan började prata om olyckan och att Ronny var död.
Jag minns få detaljer från den dagen på Grönalund men jag minns hur sjukt det kändes att vara på ett nöjesfält bland glada människor mitt i en förlamande sorg.

 

Vi hade så ofantligt mycket kvar att säga varandra! Jag vet att du just då tyckte att jag valde fel många gånger och jag vet att det bara var av välmening.
Men allt har faktiskt gått bra trots att jag hoppade av skolan och skaffade barn med "han där" du vet ;)

Vi har 4 barn nu och tro det eller ej vi lever fortfarande tillsammans :) "Han där" är helt okej,en fantastisk man och pappa!

Jag önskar så att vi fått säga allt till varandra,att du funnits här hos oss. Du är förevigt saknad älskade kusin!

"Så när vi ses i himmelen,när vi ses i himmelen,då får du veta vad alla har gjort och vad som hände sen.
När vi ses i himmelen,när vi ses i himmelen,det är okej om det tar lite tid bara vi möts igen,upp i himmelen"